14 juni 2014

Så kom då äntligen dagen då Katrin och Erik skulle bli äkta makar. Och vilken dag det blev. Veckan innan kunde vi lätt nervöst höra rapporter om 15 grader och avsevärda mängder regn. Och blåst så in i bängen. Men om sanningen skall fram var inte brudparet så värst nervösa för det, månne hade de annat att fokusera på, men jag som var hedersfotograf funderade på var vi kunde vara och hur vi skulle gå tillväga. Så pass att jag tog några provbilder och pratade lite taktik med min assistent, tillika ungarnas kusin Jonna, veckan innan.

Nu kom ju förväntningarna om det dåliga vädret på skam, och tur var väl det, men att fundera över förutsättningarna innan var nyttigt och gav oss en extra förberedelse. Men inga förberedelser i världen hjälper om man inte håller tempot uppe den dag man skall fotografera. Följaktligen blev det ofrivilligt bråttom till Stadshuset där den lyckliga tilldragelsen ägde rum. Och som tur var fanns ingen polis för att kolla hastigheten när vi åkte i en för dagen lånad bil… Han som lånat ut bilen var för övrigt lite orolig för parkeringsböter, men efter att en medtrafikant gjort en lite oortodox manöver, och vi kanske körde lite fortare än förväntat, konstaterade Jonna lakoniskt: ”Han sade ju inget om att inte krocka bilen…”

Men häftiga undanmanövrar och tidsbrist är bra för att höja pulsen, som de gamla romarna brukade säga. Något annat som också höjer pulsen är en lätt språngmarsch, så i alldeles perfekt tid stod vi där till slut. Det är ju en fantastisk lokal, för att inte tala om omgivningar, som Stadshuset kan bjuda på. Vi var inte ensamma den här dagen i samma ärende, men att komponera bilder gick bra ändå (även om det känns lite ovant att behöva räkna in människor i bakgrunden; det är gubevars lite svårt att köra bort folk en bit bort).

Bra väder, eller i alla fall uppehåll, är att föredra för såväl fotograf som vanligt folk, men en annan faktor är gott om tid. Och, som jag sade till Jonna efter fotograferingen var över: ”vissa saker kan man ju läsa sig till och förstå, men det slår inte själva erfarenheten, att faktiskt ha upplevt det man läst om”. Den erfarenhet jag pratade om var ju vad det innebär att ha begränsat med tid. Vi hade valet att stanna kvar i stan eller ta oss någon annanstans för att lägga lejonparten av fotograferandet där. Det man vinner är en plats, en miljö, som brudparet (eller de som skall porträtteras; man måste ju inte gifta sig för att anlita mig 😉 ) har en speciell relation till och som på något vis påverkar och bidrar till bilderna. Det man förlorar är ju så klart själva tiden det tar att transportera sig.

Nu var det ju ändå väl att vi tog tiden att åka till Vinterviken. Jag själv har inte varit där tidigare men brudparet (för nu var det inte det ”blivande” längre, utan bara ”brudparet”) hade varit där tämligen ofta och det var en plats som dök upp rätt fort när vi pratade om tänkbara platser att ta bilder på. Nå, efter kaffe och macka (VIKTIGT VIKTIGT) var det dags: fram med gråkortet och kolla vitbalansen och sedan satte vi igång. Här stod paret i trädskugga med kraftigt upplyst vatten i bakgrunden. Alltså inte något man som fotograf jublar över men jag tycker nog att bilderna blev bra ändå. Som om det vore beställt låg några illröda kajaker uppdragna på strandbrinken, och de kunde tjäna alldeles utmärkt som färgklick till exempel.

När allt kommer omkring; när man fotograferar människor måste man söka efter närvaron hos dem och samspelet dem emellan, men också kontakten mellan dem och fotografen. Lyckas man hitta det är faktiskt tekniken alltid underordnad. När jag tittar på bilder jag själv har tagit och som andra har tagit, så vinner ALLTID bilder som har den där närvaron, över bilder som måhända är tekniskt och kompositionsmässigt perfekta (ett rätt tråkigt ord på ett vis). Men det är klart, finner man både och är det ju alltid att föredra 😉

Dagen till ära hade jag lånat Canons 70 – 200 (f.2,8) och det är ju ett alldeles fantastiskt objektiv. Med största bländaren blir skärpedjupet nästan löjligt kort och man kan sudda ut bakgrunden ordentligt. Sedan har gluggen en rätt okej skärpa också, i och för sig…

Nå, nu är det dags att runda av. När jag tittar på bilderna minns jag dem varenda en och jag minns tillbaka på en fantastiskt rolig fotografering (motiven var så duktiga och tjusiga). Själva middagen var visst också himla trevlig hörde jag; själv tog jag bjärvarna hem till korvgrillning och läggdags. Ett uppdrag tog slut och ett annat tog vid 🙂

Jag vill tacka för att jag fick uppdraget att föreviga er stora dag. Katrin är ju för övrigt känd som min ”manager” som har fixat ett och annat jobb till mig och nu fick jag det hittills finaste uppdraget (blir det fler uppdrag?). Tack för att jag fick dela dagen med er.

Nu slutpratat; här kommer några bilder 🙂

IMG_7419

IMG_7482

IMG_7511

IMG_7567

IMG_7579

IMG_7614-2

IMG_8003

 

 

Annonser

Om Fotograf Hildingsson

Lärare, småbarnspappa och fotograf Jag har i många år varit intresserad av fotografi men äntligen bestämt mig för att satsa lite mer.
Det här inlägget postades i Bröllop, Ljus, Porträtt, Vitbalans. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s