Man behöver inte vara uppvuxen vid havet eller i dess absoluta närhet, för att känna en speciell relation till detta vatten, men jag inbillar mig att det ändå är så. Precis på samma sätt som den som vuxit upp i en tung granskog, eller vid slätternas vidder, eller i fjällvärlden, får en alldeles särskild känsla när han eller hon återser sitt barndomslandskap. Som ett sorts kroppsminne. Och när jag skriver det här kommer jag att tänka på vad en kompis och jag pratade om över telefon för många år sedan. Han hade flyttat ganska långt norrut i Sverige och berättade bland annat att han saknade höstdofterna. Och det fanns något i just dofterna; de sitter så djupt och omedelbart som minnen. Och även om jag inte var uppvuxen på samma plats som han (även om jag tillbringat en del tid där), förstod jag vilka dofter han saknade. Dit han flyttat var det ju höst ändå, oavsett dofterna, men det var andra dofter där.
Öresund har en speciell och värdefull plats inom mig. Under de första åren i Stockholm, var något av det första jag gjorde när jag kom hem (senare blev det ”ner”) till Skåne, att åka ner till havet och liksom hälsa på det. Stå och andas och låta vinden blåsa och, om det inte var för kallt, även doppa handen i vattnet. Nu är det ju mycket riktigt så att känslan av hav när man står vid Helsingborg med omnejd, inte är samma känsla som att stå vid atlantkusten i Agadir, om man säger så, men låter man blicken gå lite norrut över sundet, så anar man det betydligt större och lagom fjärran Kattegatt och Skagerrak därute.
Vid det senaste besöket visade sig sundet från sin allra bästa sommarsida, dvs. tämligen lojt och stillsamt. Som att det vilade och tog igen sig lite extra inför kommande höststormar och vinterditon, när de boende måste gå ut och surra fast prylar och pinaler lite extra och kanske slå i en spik till. För säkerhets skull. För stormen kommer och då tittar man oftast på Dansk TV för att få information om vädret. Och oftast kommer ju regn och storm västerifrån, utifrån den där vida Nordsjön.
Öresund i höst- och vinterskrud får fortsätta sina förehavanden utan min inblandning under överskådlig tid; än så länge blir oftast de sydliga besöken under sommartid, och till detta inlägg kommer det bilder som garanterat är såväl höst- som vinterfria. I sedvanlig ordning blir några bilder representerade här och lejonparten på min Flickrsida. Klicka här för att komma dit.
Bis dann!
ps. vill du köpa någon av bilderna går det alldeles utmärkt. Hör i så fall av dig så diskuterar vi pris. ds.
Fotograf Hildingsson på äventyr 