Ordförståelse, del 1: ”Gratis”

Det vanligaste svaret på frågan: vad betyder ”gratis” är nog att något inte kostar något. T.ex att en glass är gratis, om man får den i en butik eller i ett annat sammanhang. Den som är lagd åt det mer krassa hållet, skulle nog säga att gratis innebär att någon annan betalar. Den sista svaret, som jag kan komma på, är att ordet härstammar från latinets ”Gratias”, som betyder ”nåd”, dvs. det som du får av Gud utan ”krav på motprestation”. Gud ger utan att du behöver göra något i gengäld (mer än att tro kan man tänka).

Gud eller ej, så har jag en förkärlek för den andra betydelsen, dvs. att någon annan betalar. Jag tycker själv om att något är gratis, dvs. att jag slipper betala, även om jag nog inser att ”det här har jag betalat/kommer att få betala för…”. Detta är jag inte ensam om men exakt var denna kultur eller inställning tog sin början skall jag inte försöka reda ut här, utan jag skall ta avstamp i min egen verksamhet och liv som företagare. Häng med och ha lite tålamod, poängen kommer vad det lider…

Jag tar bilder. Eller fotografier. Det är på allt möjligt. Det kan vara blommor, eller barn, eller vuxna som bara är eller kanske utövar någon sport. Eller ett gammalt trasigt hustak. Kort sagt, allt jag ser något speciellt i, som tilltalar mig i första hand. Ibland, om  jag anar en presumtiv kund, eller känd för den delen, tänker jag också (delvis) utifrån kundperspektivet. Att fotografera kan vara en  kul hobby men det kan också vara i syfte att tjäna pengar, dvs. att försöka leva på det (i någon sorts utsträckning), och då ligger det på fotografen i fråga att 1: ta bilder som en kund skulle kunna tänka sig att köpa, och 2: göra det möjligt/enkelt att köpa. ”Kunden har alltid rätt” hävdas det ofta och det ligger en hel del i det och särskilt när det handlar om vilka varor en företagare försöker kränga. Om en vara inte är tillräckligt intressant så är den helt inte det, iallafall inte för just den kunden.

Jag, som många andra som sysslar med konstnärlig verksamhet i någon form, har lite svårt att tänka ”sälja, sälja, sälja”, men inser att det där måste jag nog bli bättre på med tiden. Emellertid har jag haft några kunder så jag vet att det egentligen handlar om att ”nå ut”, dvs. göra sitt varumärke eller produkter kända, och jag har diverse planer för att nå världsherravälde i sinom tid, men mer om det om ett tag. Var kommer ordet ”gratis” in i sammanhanget? Jo, det finns några kategorier av företeelser vi gärna, mer eller mindre, betraktar som gratis, och de är musik och bilder.

Jag har själv hamnat i snåriga diskussioner om musik och upphovsrätt och försökt få min  motpart för stunden, som hävdar ”upphovsrätten är förlegad, vi måste tänka nytt”, när hen inte vill betala för den musik som lyssnas på och gärna hänvisar till onda skivbolag, att hen faktiskt stjäl och inte skall försöka byta ämne. Sådana diskussioner brukar inte sluta i konsensus.

Jag vet inte vari svårigheten att förstå består: om en konstnärlig utövare inte får betalt för sina produkter löper man risken att denne måste upphöra med sin konst och göra något helt annat, som drar in pengar. Eller vill man att de som utövar konst inte skall vara beroende av att konsumenterna betalar för upplevelsen och att konstnärliga yrken bara viks åt dem som antingen är födda rika eller har rejält med pengar sedan tidigare på annat sätt och liksom bara kan ”laja på” med sin konstnärliga verksamhet? (Bara för att vara helt tydlig: jag är inte av åsikten att staten skall betala för konstnärers uppehälle/överlevnad; för övrigt är idén om konstnären som fristående marknaden, en modern och i princip helt felaktig uppfattning.)

Detta långa inlägg har sin utlösande faktor i en korrespondens med en presumtiv kund om någon/några bilder från när hen och andra åkte Kite Board. Jag har tidigare lagt ut bilder från denna tacksamt spektakulära sport och haft MÅNGA tittar. När jag efter ett tag förstod att de som tittade också kunde ladda ner bilderna obehindrat (där missförstod jag Flickr kan man säga…), har jag haft för vana att lägga en stor vattenstämpel över hela bilderna. Det är ju inte jättesnyggt och inget populärt tilltag kan intygas. Jag kan efter att ha gjort det här ett par gånger konstatera att: 1. antalet tittar är fortsatt högt och, 2. två (2) personer hört av sig om att vilja ha bilderna utan vattenstämpel. Och det går alldeles utmärkt och är mycket enkelt att åtgärda: betala bara för respektive bild/bilder, så tar jag fram bilder utan vattenstämpel. En av dessa två återkom när jag angett riktpris på bilderna, och gjorde det med ett hånskratt och formuleringen ”dumpa stämpeln & släng upp lite sköna pics, de kommer betala sig i längden”. Tjena…

Nu börjar avslutningen på denna text. Att knyta ihop säcken utan att verka bitter eller ge sken av ha gått med håven och vilja ha betalt av alla som kollar på bilderna, blir inte lätt. Jag tar många bilder på människor i min närhet och sådana bilder, det måste understrykas, är inte avsedda för att säljas. Något annat vore det om man avtalade något och riggade och förberedde en fotosession; då blir det liksom ”på riktigt” och då är båda parter medvetna om premisserna så att säga. Alldeles oavsett är det svårt att sälja bilder (hur många vill man själv köpa?) och kanske man skulle krängt något annat, mer lättsålt? Tills dess är jag väl beroende av Guds nåd eller att någon faktiskt betalar för det hen skall betala för och ingen annan…

Vi hörs!

Annonser

Om Fotograf Hildingsson

Lärare, småbarnspappa och fotograf Jag har i många år varit intresserad av fotografi men äntligen bestämt mig för att satsa lite mer.
Det här inlägget postades i Företagarens våndor, Kite Board. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s