Ibland måste man bara blogga lite…

I onsdags tog jag  med kameran  och stativet ut och gick ner mot sjön hemmavid. Det är lätt att inte ta sig tid att fotografera precis som att det är lätt att glömma bort sin blogg… Men fotografera måste man göra regelbundet (och också blogga?), och inte bara för att det är kul, utan också för att träna ens bildseende.

Den kände svenske naturfotografen Serkan Günes var inne på just detta i intervju jag läste, att man kunde inte låta kameran ligga länge och sedan tro att ens bildseende fanns där när man väl tog ut kameran igen. Den tanken är han ju inte på något vis ensam om och gäller ju vilken kreativ aktivitet som helst egentligen, även om det kanske är lättast att applicera det resonemanget på exempelvis idrottande.

Förr kunde jag tänka att det där bildseendet ibland kom till en och jag började se motiv lite varstans, men det är ack så viktigt att ta med kameran och leta, att träna ögat, även när man kanske inte känner sig ”inspirerad”. Att underhålla bildseendet liksom. Emellertid är det väl så att omständigheter som väder och ljus påverkar den där inspirationen rätt mycket… Dessa gråa, kontrastlösa dagar som ibland radar upp sig i den här övergången mellan vinter och vår, får det inte att spritta till i min ryggrad i alla fall… 🙂 (var är våren undrar skåningen i mig, som saknar den skånska våren).

Nåväl, väl nere vid sjön fanns det, som vanligt båtar, vass, träd och fortfarande en hel del is. Jag tog med stativ av två skäl: den långsamhet jag tvingar mig själv till i fotograferandet gör att jag ägnar större omsorg om motiven. Då blir det manuellt fokus och dito inställningar av bländare och tid. Jag brukar låta bländaren styra tiden och oftast hålla så låg ISO jag kan, men det är en sanning med modifikation. Det beror på vad det är jag vill uppnå med bilden. Och det här med bländare är det andra skälet till att ha med stativ: med liten bländare följer (oftast) längre slutartider och då blir det svårt att handhålla kameran. Men framförallt skulle jag vilja säga att det är för att inte ha för bråttom i bildtagandet.

Men, det är klart, nu gjorde den lite omilda vinden (burr…) att tiden ändå spelade en viss roll. Med mindre än att man bylsar på sig rätt bra och inte tar av sig handskar (jag har rätt smidiga handskar för att kunna manövrera kamerans olika reglage, men ibland går det inte), kan man inte fortsätta länge innan kylan får en att tappa fokus (ursäkta…) och så kommer man på sig själv med att längta in.

Lite så var det mot slutet under fototuren. Jag hade exempelvis tagit med mig en blixt med sändare för att om möjligt  hjälpa solljuset där det behövdes, men när jag väl var nere vid sjön kändes det inte som något jag ville lägga tid på. Det hade visserligen gärna krävts ett stativ till blixten också, och då hade det blivit för mycket att bära. Visserligen kan man ju förflytta sig själv och stå med blixten och utlösa kameran på håll med den trådlösa utlösaren jag hade med, men finge jag välja hade jag hellre sett blixten statisk.

Nå, nu kan man inte få allt här i världen (även om jag snart får ostbågar), men bilderna blev ju inte så pjåkiga ändå. Jag har hjälpt upp dem lite med ökad kontrast, ibland lättat upp skuggorna och lite extra stuns i färgerna ( i Lightroom kallas det ”Närvaro” och specifikt ”Lyster”; har du inte Lightroom men fotograferar mycket rekommenderar jag dig att skaffa programmet genast!).

Med hopp om en snart stundade vår (men blir den någonsin som barndomens skånska vårar?) kommer här ett par bilder och fler hittar du genom att klicka här.

Vi hörs!

IMG_5936

IMG_5922

IMG_5958

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Har ni hört att…

De flesta av er kanske har koll på mig på Facebook också, så då är det här ingen nyhet alls,  men saken är den att jag änteligen har skaffat mig en hemsida. Det tog sin tid men nu är den på plats. Syftet med hemsidan är att vara en presentation av mig och mina bilder, som ett skyltfönster, för den nyfikne och eventuellt hugade spekulanten. På så vis kan jag också låta bloggen vara just en blogg. Och bloggen kommer att vara kvar. Precis som Facebook-sidan och bilderna på Flickr.

Vad mer är nytt? Jo, i och med hemsidan såg jag till att skaffa mig en snyggare e-postadress. Den är nu info@fotografhildingsson.se. Men vill man hemskt gärna så får man fortsätta skicka mail till den gamla adressen 🙂

Var hittar man nu den där Hildingsson på nätet? Jo, håll i hatten för här kommer länkar:

fotografhildingsson.se

Fotograf Hildingsson på Facebook

Mina bilder på Flickr

Vi hörs. Och syns!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dags för studiofotografering; med modell!

Ibland är besök extra trevliga. Ett sådant var när barnens kusin Jonna hälsade på.
Förutom samvaron var det ju också dags för undertecknad att låta henne få tjänstgöra som modell.
Jag hade en del önskemål jag funderat över tidigare när det gällde ljussättning och dem höll jag väl delvis.
Det som dock var samma som planen, var att huvudljuset, och dess placering, var en Beauty Dish. Den fick vara just huvudljus hela sessionen igenom.
Där satte jag en billig kinesisk blixt (vad heter den egentligen?) på 75% effekt.
Den andra blixten var en Canon 430, och inställd på 12,5 % effekt och zoom på 35mm. Denna satt i en softbox, som jag flyttade vid två tillfällen.
Kamerans inställning ändrades ett par gånger, men för det mesta var slutaren 1/60, bländaren 5,6, ISO 100 och vitbalans inställd på blixt.
Jag har ju en zoom på som standard men försökte hålla mig på 85 mm, då den brännvidden ger ett rätt normalt ”djup” i ansiktet.
Apropå justeringar, så sade jag till Jonna, mest om påminnelse för mig själv, att det var en väldigt bra idé att bara justera en faktor i taget, ta en bild och se vad man tyckte. Ändrar man två faktorer, eller fler, är det ju rätt knivigt att avgöra vad som orsakade en viss förändring. Det följde jag såklart inte längre fram i fotograferingen…
Kameran var kopplad till datorn så vi via Lightroom och ”direktfångst” kunde se resultatet på skärmen. Då var datorn ju vänd mot Jonna så hon också kunde se. Att kunna se på datorn är en möjlighet jag föredrar om tid och ro finnes. En standardskärm till en 15″ lap top är ändå något mycket större än en kameras display. Man kan ju  till och med styra kameran från datorn om man är på det humöret…
I början hade jag kameran på stativ, men jag kände mig för låst med den konstruktionen, så jag tog loss den. Då fick jag ju försöka komma ihåg att kameran var förbunden med datorn, rent fysiskt, så jag inte skulle göra mig dubbelt olycklig, genom att bara råka glömma sladden när jag skulle ta ett steg…

Vi testade olika positioner på modellen och vi gjorde några bilder per position, innan vi ändrade ljussättningen. Vissa idéer visade sig fungera bra medan andra antingen utfördes fel eller bara var bättre på idéstadiet. Ibland spelar ju förvisso faktorer som tid en viss roll… Men, och det är ju det viktigaste av allt, man måste testa och våga testa. Även om resultatet blir… mindre bra, lär man sig, och lika ofta öppnas en ny möjlighet man inte kunnat förutse innan.

Kontentan av porträttfotograferingen var påminnelsen av hur roligt det är och hur viktigt det är att inte ha bråttom. Och, apropå blixt… vi kunde båda konstatera att huvudblixten verkade vara lite stark, men jag fäste inte så mycket vikt vid det då. Det förbiseendet skulle kosta mig ett par timmar framför datorn i Photoshop senare 😦 Det är INTE det lättaste att åtgärda kan jag berätta, som ett litet tips till läsekretsen.

Var det allt? Jag tror det (det här är faran med att låta ett inlägg ligga till sig 🙂 ). Men några bilder blir det också.

Vi hörs!

IMG_4701-Redigera

IMG_4693-Redigera-2

IMG_4747-Redigera

Publicerat i Beauty Dish, Blixt, Porträtt, Softbox | Lämna en kommentar

Kite Board, Dalarö 18 oktober

Lördagen den 18 oktober var det dags att fotografera Kite Board igen. Samma plats, samma brygga men lite svalare än förra gången, fast med mer kläder förlöpte det väl för mig hela tiden jag var där 🙂

Dagen till ära hade jag med mig Canons 70 – 200, 2,8, och det är ju en löjligt trevlig bekantskap. Ljusstyrkan är fantastisk för att inte tala om skärpan. Fast det här med rörliga ”mål” kan vara knepigt för kameran ibland (huruvida fokus skall ligga på vattendroppar, en hand eller på ögonen, kan alltid diskuteras; där är smaken ibland delad). Alternativet är förvisso att ni får vara blickstilla men då blir det rätt tråkiga bilder, så det är väl bäst att ni fortsätter i samma flygande fläng som ni gjorde i lördags.

Några har, i vanlig ordning, fastnat på betydligt fler bilder än andra, men ”principen” utgår från hur nära du kommer mig, skulle man kunna säga. Ju närmare (nåja) desto bättre kan man väl  kanske uttrycka saken. Och så får jag, i vanlig ordning, hitta platser som är gynnsammare än andra helt enkelt.

Nå, nog snackat: jag tackar för uppvisningen från en och annan vildhjärna och ett särskilt tack till dem som, för att jag skulle få riktigt actionfyllda bilder, så till att medvetet göra riktiga pladask-landningar så vattnet yrde. Det är riktig omtanke det 😉

Tills nästa gång: hittar du någon bild du vill ha, maila nummer och vad du skall ha bilden till (mobilen, surfplatta, dator eller utskrift), så återkommer jag.

Här är en länk till bilderna.

Vi hörs!

IMG_4114 IMG_4356 IMG_3619 IMG_3626 IMG_3706 IMG_3853

Publicerat i Kite Board, Sport | Lämna en kommentar

Kite Board, Dalarö 8 oktober

Så satt man där på den där bryggan igen. Och det blåste en del (10 m/s?) så efter ett par timmar var man glad att man hade varit väl klädd för äventyret 🙂

Jag bifogar en länk med fler bilder. Om man nu skulle upptäcka att man inte är med på bild eller i den omfattning man skulle önska? Ja, då gäller väl regeln att man får försöka hålla sig i närheten av mig ;). Nu använder jag ingen 600- eller 800 millimetersoptik så det begränsar så klart avståndet man håller till mig. Sedan får jag ju så klart försöka hålla mig på ett någorlunda bra ställe 🙂

IMG_3032

Vill man köpa någon bild så hör man av sig till mig och säger något om användningsområdet.

Här är bilderna.

Vi ses!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

14 juni 2014

Så kom då äntligen dagen då Katrin och Erik skulle bli äkta makar. Och vilken dag det blev. Veckan innan kunde vi lätt nervöst höra rapporter om 15 grader och avsevärda mängder regn. Och blåst så in i bängen. Men om sanningen skall fram var inte brudparet så värst nervösa för det, månne hade de annat att fokusera på, men jag som var hedersfotograf funderade på var vi kunde vara och hur vi skulle gå tillväga. Så pass att jag tog några provbilder och pratade lite taktik med min assistent, tillika ungarnas kusin Jonna, veckan innan.

Nu kom ju förväntningarna om det dåliga vädret på skam, och tur var väl det, men att fundera över förutsättningarna innan var nyttigt och gav oss en extra förberedelse. Men inga förberedelser i världen hjälper om man inte håller tempot uppe den dag man skall fotografera. Följaktligen blev det ofrivilligt bråttom till Stadshuset där den lyckliga tilldragelsen ägde rum. Och som tur var fanns ingen polis för att kolla hastigheten när vi åkte i en för dagen lånad bil… Han som lånat ut bilen var för övrigt lite orolig för parkeringsböter, men efter att en medtrafikant gjort en lite oortodox manöver, och vi kanske körde lite fortare än förväntat, konstaterade Jonna lakoniskt: ”Han sade ju inget om att inte krocka bilen…”

Men häftiga undanmanövrar och tidsbrist är bra för att höja pulsen, som de gamla romarna brukade säga. Något annat som också höjer pulsen är en lätt språngmarsch, så i alldeles perfekt tid stod vi där till slut. Det är ju en fantastisk lokal, för att inte tala om omgivningar, som Stadshuset kan bjuda på. Vi var inte ensamma den här dagen i samma ärende, men att komponera bilder gick bra ändå (även om det känns lite ovant att behöva räkna in människor i bakgrunden; det är gubevars lite svårt att köra bort folk en bit bort).

Bra väder, eller i alla fall uppehåll, är att föredra för såväl fotograf som vanligt folk, men en annan faktor är gott om tid. Och, som jag sade till Jonna efter fotograferingen var över: ”vissa saker kan man ju läsa sig till och förstå, men det slår inte själva erfarenheten, att faktiskt ha upplevt det man läst om”. Den erfarenhet jag pratade om var ju vad det innebär att ha begränsat med tid. Vi hade valet att stanna kvar i stan eller ta oss någon annanstans för att lägga lejonparten av fotograferandet där. Det man vinner är en plats, en miljö, som brudparet (eller de som skall porträtteras; man måste ju inte gifta sig för att anlita mig 😉 ) har en speciell relation till och som på något vis påverkar och bidrar till bilderna. Det man förlorar är ju så klart själva tiden det tar att transportera sig.

Nu var det ju ändå väl att vi tog tiden att åka till Vinterviken. Jag själv har inte varit där tidigare men brudparet (för nu var det inte det ”blivande” längre, utan bara ”brudparet”) hade varit där tämligen ofta och det var en plats som dök upp rätt fort när vi pratade om tänkbara platser att ta bilder på. Nå, efter kaffe och macka (VIKTIGT VIKTIGT) var det dags: fram med gråkortet och kolla vitbalansen och sedan satte vi igång. Här stod paret i trädskugga med kraftigt upplyst vatten i bakgrunden. Alltså inte något man som fotograf jublar över men jag tycker nog att bilderna blev bra ändå. Som om det vore beställt låg några illröda kajaker uppdragna på strandbrinken, och de kunde tjäna alldeles utmärkt som färgklick till exempel.

När allt kommer omkring; när man fotograferar människor måste man söka efter närvaron hos dem och samspelet dem emellan, men också kontakten mellan dem och fotografen. Lyckas man hitta det är faktiskt tekniken alltid underordnad. När jag tittar på bilder jag själv har tagit och som andra har tagit, så vinner ALLTID bilder som har den där närvaron, över bilder som måhända är tekniskt och kompositionsmässigt perfekta (ett rätt tråkigt ord på ett vis). Men det är klart, finner man både och är det ju alltid att föredra 😉

Dagen till ära hade jag lånat Canons 70 – 200 (f.2,8) och det är ju ett alldeles fantastiskt objektiv. Med största bländaren blir skärpedjupet nästan löjligt kort och man kan sudda ut bakgrunden ordentligt. Sedan har gluggen en rätt okej skärpa också, i och för sig…

Nå, nu är det dags att runda av. När jag tittar på bilderna minns jag dem varenda en och jag minns tillbaka på en fantastiskt rolig fotografering (motiven var så duktiga och tjusiga). Själva middagen var visst också himla trevlig hörde jag; själv tog jag bjärvarna hem till korvgrillning och läggdags. Ett uppdrag tog slut och ett annat tog vid 🙂

Jag vill tacka för att jag fick uppdraget att föreviga er stora dag. Katrin är ju för övrigt känd som min ”manager” som har fixat ett och annat jobb till mig och nu fick jag det hittills finaste uppdraget (blir det fler uppdrag?). Tack för att jag fick dela dagen med er.

Nu slutpratat; här kommer några bilder 🙂

IMG_7419

IMG_7482

IMG_7511

IMG_7567

IMG_7579

IMG_7614-2

IMG_8003

 

 

Publicerat i Bröllop, Ljus, Porträtt, Vitbalans | Lämna en kommentar

Världens bästa sushi, 10 000 timmar och kärleken till fotografi

För några dagar sedan såg jag ett fantastiskt program på SVT om en man som strävar efter perfektion i sin sushirestaurang. Länken finns här. Det finns mycket i den dokumentären som berör, men det där gnetandet, prövandet och den där strävsamheten/segheten som hos snål-Jussi (läs Linnas ”Högt över Saarijärvis moar” så förstår du), slår an något särskilt hos mig. Man skulle kunna se det som en besatthet, javisst, men när det personen söker efter enbart (?) är lyckan att uppleva den där, lite överraskande kanske, stillsamma lyckan att ha nått fram till ett mål, kan man nog inte sätta en diagnos på beteendet.

I livet i stort, hos företag, i mitt läraryrke och annorstädes, ser man mycket sällan denna omsorg om resultatet eller kanske snarare processen. Orsaken till det är väl ofta tidsbrist, men kanske lika ofta obetänksamhet eller att man faktiskt inte bryr sig om den där extra ”finishen”. Om nu läsaren känner att blodtrycket ökar, ber jag om ursäkt; jag menar inte dig och de allra flesta av oss har inte tiden, eller lusten, att lägga ner den tid som behövs.

Det brukar sägas att det behövs 10 000 timmar för att bli riktigt haj på något, och det stämmer nog in om man studerar de riktiga talanger som finns på vår jord. Frågan är väl bara vilket pris de har fått betala för dessa timmar?

Och hur ser övergången ut från dessa tankar kring tid och övande, till det faktum att jag, återigen, har fotograferat blommor och att det också är internationella kvinnodagen? Ja, säg det. Ja, kanske att det är trist att en dag som denna behövs för att belysa de villkor som gäller för majoriteten av befolkningen och att det lär dröja många år, dock förhoppningsvis inte 10 000 år, innan vi kan säga att majoriteten har samma villkor som minoriteten. Men, övergångar är de ju bättre på i nyhetsstudion när man växlar från sporten till vädret, så jag går från kärlek till sushi, till kärlek till fotografi.

Och det jag känner för fotografi måste karakteriseras som kärlek. Det har varit en hobby i många år, men tanken att det handlar om ett kreativt skapande, har intensifierat förhållandet till fotografi. Om jag tar en bild jag gillar vill jag visa upp den. Men det är läskigt att lägga fram sitt ”verk”, särskilt om man inte lösgör sig från tanken att det är en själv som finns i den där bilden. Så kunde jag känna med texter jag skrev förr, särskilt på en kurs på universitetet; det kändes som att bli obducerad, fast man tyvärr skulle leva vidare när kursarna och lärarna kom med feed back. Om man inte kan känna att det där man gjort inte är en själv, utan bara en produkt av dig, tror jag det blir en övermäkta uppgift att hålla på med något skapande. Fast, det är klart, alternativet till att verkligen vilja visa något, att berätta något, med andra ord: ha en pretention med det man gör, nämligen att hölja sig själv i en ironisk blinkning, framstår ju som helt meningslöst. Jag får nog säga att pretentiös inte låter vidare bra i dessa ängsliga tidevarv, men varför inte våga stå för det man gjort?

Och vad är det jag har gjort? Jo, använt Beauty dish med en andra blixt och fotograferat en lite blomma som har stått undangömd (och -glömd) sedan tidiga hösten (tror jag;) ). Det blir ett rätt speciellt ljus med tidigare nämnda dish, fast trevligt och jag vill fortsätta testa denna pryl jag använt alltför sällan sedan jag köpte den. Och apropå blommans ålder, tittar man noga ser man lite spindelväv 🙂

Ibland är kärleken dock lite avsvalnad och det kan gå någon vecka eller två innan jag hittar till kameran igen. Orsakerna kan väl mest stavas kostnadsenhet ett och två (de namn jag försöker införa på barnen, men det verkar inte vinna mark). Men de är ett tämligen kärt bekymmer, även om de håller mig ifrån fotograferandet. Det gör ju även mitt jobb som lärare, även om det också har sina glada sidor.

Förr kunde jag vänta på att jag, helt plötsligt, började se motiv i stort som smått när jag var ute och gick, men sedan jag började fotografera mer på ”allvar”, höll jag igång, eller ”tvingade” fram det genom att helt enkelt ta med kameran ut så ofta som möjligt och sedan lura fram bildseendet. Ungefär som en idrottare med sina träningspass.

Häromkvällen blev lusten och nyfikenheten för stor och jag hastade ner i källaren till utrusningen och resultatet blev de här två bilderna. Inte så märkvärdiga, men trevliga ändå.

Förutom blommor vill jag börja fotografera människor ”på allvar” (alltså fler regelrätta porträtt) och jag saknar också att fotografera Kite Surfing (får väl se när det kan bli tillfälle för det). Och apropå människor, så blir det i sommar ett sådant tillfälle när det är dags för bröllop. Det skall bli väldigt roligt och jag börjar såklart (skadad som man är) fundera på motiv och bakgrund och ljus, etc…

Nu får det vara nog. Tack för ikväll. Kanske jag hinner se vem som vinner den där tävlingen?

För er som gillar foto kan den här länken rekommenderas.

Vi hörs!

IMG_4574 IMG_4583

Publicerat i Beauty Dish, Blixt, Blommor, Bröllop, Kite Board | Lämna en kommentar